Dagen är här

Kommentera
Den 17 Februari är här, dagen då Viggo är beräknad att komma. Men han verkar trivas bra där inne och jag njuter ändå av att ha honom i magen för detta kanske är min sista graviditet. Inatt vaknade jag med en oroskänsla och jag trodde verkligen att det var på gång, förvärkar hade jag som vanligt men molandet i ryggen fanns där med, då fick jag lite panik och insåg att jag snart kommer föda barn och jag är så rädd för smärtan, hur jag ska kunna hantera den, trots att både B och Antons förlossningar har gått bra. I början av denna graviditet och ja enda fram till december så har jag varit jätte peppad men sen när det kom fram att jag har haft lågt järnvärde och ju lågt trombocytvärde så börjar jag bli rädd.. Jag är rädd att det ska gå fel någonstans och denna känsla är såå jobbig. Jag är inte så orolig för bebisen, utan att det ska hända mig något. Jag har googlat en del om det och det står ju att under 100 får man ej Eda och den egentliga risken för blödningar är när man är nere på 20 och jag ligger ändå på 112.. Men jag vet inte, jag vill bara ha förlossningen gjord och bebisen på bröstet och känslan att allt gått bra. Förut var jag taggad på ett annat sätt nu vill jag mest ha den gjord. Jag försöker att inte tänka på det så mycket på vad som kan gå fel men blir ändå en del tankar men det var som pappa sa "Om något går fel så kommer du ju befinna dig på rätt ställe" och det har han ju en poäng med. Det ser ut att bli en fin dag idag och hemmet är lite kaos så ska fixa lite här hemma.