Lycka!

Jag har haft perioder i livet då jag mått mindre bra, sist var det slutet på 2014 och början på 2015. Det var riktigt tufft då och det var nog en av dom tuffaste perioderna jag gått igenom. Men så började jag plugga och träna och snart började jag må bättre, samtidigt som detta började jag ta tag i känslor och händelser jag bara tryckt undan och gömt. Jag har en hel del kvar men det är mycket enklare nu,

 2015 var mitt år, folk i min närhet sa att jag förändrats att jag var så mycket gladare nu och att dom saknat den Sandra. Jag trivdes så bra i mig själv och i träningen. Sen blev jag gravid med Viggo, jag kände en liten bitterhet att jag inte mer skulle få ha kroppen jag trivdes så bra i men jag kände en sån stor lycka när jag plussade. Jag mådde riktigt bra under graviditeten förutom foglossningen men den påverkade mig aldrig psykiskt. Denna känsla av lycka sitter fortfarande i och jag mår så himla bra. Jag älskar att våren är på väg, att jag får mer tid med Benjamin och Anton, dom är så himla roliga att umgås med och jag älskar att jag kan busa med dom igen utan några onda fogar som ställer till det för mig, jag älskar att se Viggos utveckling han är nog en av de gladaste killarna som finns, han ler jämt och är bara missnöjd när han är trött eller hungrig. Jag älskar att min kropp återhämtat sig så bra och att jag kan gå promenader utan att få ont. 

Jag känner en så enorm lycka att få vara mamma. Jag älskar denna roll. Jag har fått tre superfina pojkar, två av dom har jag lyckats fostra väldigt bra för jag får jämt höra att dom är så väluppfostrade och trevliga. Dom är så enkla att ha med sig, i förrgår var dom med till vårdcentralen när vi var där med Viggo, dom följer med in till stan och kan sitta och fika i en timme utan att bli jobbiga, att ta med dom i affärer är inga problem, visst händer det att dom busar någongång men allt som oftast så är dom så himla enkla. Att åka pendeltåg med dom i en 1,5 timme går också så himla bra! Dom vet vad som är rätt och fel och så himla omtänksamma och snälla. 
Sandra | |
#1 - - Hanna Karlsson:

Vad roligt att de är så väluppfostrade. Det är samma sak med mina barn. De vet precis hur de ska bete sig när vi är ute.

Upp