Sov gott min vän

En kommentar
Igår fick Bertil somna in.
Han som var min stöttepelare när allt var skit med Tobias, han som alltid följde med ut på promenader så man kunde gå säker, han som älskade barnen och barnen älskade honom, som Anton brukar säga, min Bertil <3 
Han har funnits så länge dom kan minnas och jag hade egentligen ingen lust att berätta för barnen än att Bertil inte finns mer men så frågade dom var han var då Elsa var här hemma när mamma och Petra var hos veterinären. 
Men barnen tog det bra, jag tror man ska vara ärlig mot barnen om döden. 

Vi hade en katt när jag var liten, han kom till oss som ungkatt och bodde med oss många år, men grannarna gnällde då han bråkade med deras katter så mamma valde att ta bort honom men sa att han flyttade till en bekant till oss och det trodde vi barn på i många år tills jag blev tonåring och insåg att Svartenbrandt inte alls levde ett lyckligt kattliv i skogen på landet utan hade lämnat jordlivet för många år sedan. 

Sov gott Bertil och tack för allt <3


 
1 Josefin:

skriven

Ja så länge det känns som barnen kan förstå tycker jag de är bra att man berättar sanningen och inte lindar in den i en lögn för att inte skada barnet.