Innan jag fick Viggo lyssnade jag på massor poddar som ett sätt att förbereda mig, dom jag lyssnade mest på var Vattnet går och Förlossningspodden. Gillar båda massor, sen kom Viggo och ja allting gick rätt intensivt och jag tappade bort poddvärlden ett tag, men nu har jag äntligen hittat tillbaka till dom. Jag tänkte berätta lite om mina tre graviditeter, hur jag upplevde dom, förberedde och allt det där. Förlossningarna och efteråt skriver jag om i ett annat inlägg. 

Benjamins graviditet är ju planerad, jag var med i en grupp på familjeliv där vi pratade om symtomer, tankar, känslor ja allt sådär, jag skulle egentligen göra testet på en onsdag eller torsdag, minns lite dåligt faktiskt men så hade en tjej i gruppen och jag bim samma dag och hon hade plussat på söndagmorgonen så jag tänkte att jag ska ta det där testet bara för att och så kom plusset. Blev helt skakis och började undra vad vi gett oss in på och vad som väntade. Benjamins graviditet var enkel, förutom i början, då trodde jag ju att jag skulle få missfall då jag började blöda en dag, nu med åren har jag lärt mig att blod inte behöver innebära missfall, jag mådde lite dåligt i början, fick foglossning längre fram men graviditeten var väldigt smidig, det var foglossningen som ställde till det en del för mig och halsbrännan, jag kunde knappt ej sova på nätterna ibland pga halsbrännan, men drack gaviscon som hjälpte massor. 
När jag var gravid med Benjamin bloggade många, så det var kul att dela tankar och läsa om andra i samma vecka. Fanns någon grupp på facebook också. Jag gick aldrig någon förberedande kurs. Eller jo en gång men tyckte inte den gav mig så mycket. Gick ett förlossningsprogram på tv:n också och Unga mödrar fördrev man tiden med också.

Antons graviditet är lite mer "händer det så händer det", jag blev ju gravid men fick missfall men eftersom vi redan hade gått i tankarna att skaffa en till så körde vi bara på och snart därpå plussade jag med Anton. Antons graviditet var jobbigare då foglossningen kom tidigare, annars fysiskt var dom rätt så lika. Men psykiskt var det mycket tankar om hur jag skulle klara av två barn, om jag skulle kunna älska Anton som jag älskade Benjamin. Men det kan man det lovar jag er! Alla mina graviditeter har märkts av på samma sätt med halsbränna så jag behövde knappt ta testet för jag visste redan. Jag var med i en grupp på facebook under denna period och den håller ihop än. Antons graviditet var så skön för jag var hemma hela tiden, behövde aldrig anstränga mig massor och var ju hemma med Benjamin så vilade mycket. Det behövdes kan jag lova. Märktes på kroppen att den hade gått igenom två graviditeter tätt. Anton var jag helt säker på att han skulle komma den 11-12 Juli, och han kom ju den 12 Juli.

Viggos graviditet är inte planerad men väldigt efterlängtad, jag ville verkligen ha en bebis men trodde inte jag var redo för en. Jag plussade med Viggo på en toalett på fiket. Jag visste nog innerst inne att jag var gravid för jag hade vaknat med halsbränna, kände mig svullen och vet att jag samma dag som jag plussade stod i spegeln och tänkte "tänk om jag är gravid". Bestämde mig i alla fall för att ta ett test och positivt var det ju, jag fick en lätt panik men min syster som var med stöttade mig. Vi gick och köpte bebisstrumpor och la gravtestet i det paketet och gav till Tobias. Det kändes så overkligt. Det roliga var att när jag plussade där inne på toan så skickade jag ett positivt gravtest till två tjejer jag lärt känna genom internet. Jag har gjort en del gravtest genom mina dagar och hjälpt till att bedöma gravtest över internet ja jag har sett mååånga gravtest och när jag såg det svaga strecket (som kom först) så tänkte jag äsch det kanske bara blir en markering innan testet torkar sen kom kontrollstrecket och ja det svaga strecket blev ju starkare. Men jag tog snabbt in att familjen skulle utökas med en liten bebis, ja just ja! Jag hade haft kontakt med ett medium som sa "Du kommer få en dotter 2016", jag hade tänkt vänta 2år så skolan hann bli klart åtminstone men hon sa att hon säker på sin sak, ja ett halvt rätt hade hon ju, men jag var trots allt säker på att det var en till pojk i magen så tanken om missfall fanns liksom inte.  Viggos graviditet mådde jag väldigt bra under förutom oron fall något skulle gå fel under förlossningen och i fall något skulle hända mig. Viggo har jag aldrig riktigt oroat mig för, han skulle komma och han skulle må bra så enkelt var det med det. Men jag hade låga blodvärden vilket fanns en ökad risk för blödningar, idag vet jag faktiskt inte hur dom värdena ser ut. Jag var väldigt lycklig under Viggos graviditet, tänkte många gånger att det kanske var den sista och att jag skulle njuta ordentligt. Det enda jag hade lite ångest över var hur kroppen skulle påverkas efteråt. Den tanken fanns aldrig under Antons graviditet tex. 

Tankar om graviditeterna

Gravid med Anton Kommentera
Innan jag fick Viggo lyssnade jag på massor poddar som ett sätt att förbereda mig, dom jag lyssnade mest på var Vattnet går och Förlossningspodden. Gillar båda massor, sen kom Viggo och ja allting gick rätt intensivt och jag tappade bort poddvärlden ett tag, men nu har jag äntligen hittat tillbaka till dom. Jag tänkte berätta lite om mina tre graviditeter, hur jag upplevde dom, förberedde och allt det där. Förlossningarna och efteråt skriver jag om i ett annat inlägg. 

Benjamins graviditet är ju planerad, jag var med i en grupp på familjeliv där vi pratade om symtomer, tankar, känslor ja allt sådär, jag skulle egentligen göra testet på en onsdag eller torsdag, minns lite dåligt faktiskt men så hade en tjej i gruppen och jag bim samma dag och hon hade plussat på söndagmorgonen så jag tänkte att jag ska ta det där testet bara för att och så kom plusset. Blev helt skakis och började undra vad vi gett oss in på och vad som väntade. Benjamins graviditet var enkel, förutom i början, då trodde jag ju att jag skulle få missfall då jag började blöda en dag, nu med åren har jag lärt mig att blod inte behöver innebära missfall, jag mådde lite dåligt i början, fick foglossning längre fram men graviditeten var väldigt smidig, det var foglossningen som ställde till det en del för mig och halsbrännan, jag kunde knappt ej sova på nätterna ibland pga halsbrännan, men drack gaviscon som hjälpte massor. 
När jag var gravid med Benjamin bloggade många, så det var kul att dela tankar och läsa om andra i samma vecka. Fanns någon grupp på facebook också. Jag gick aldrig någon förberedande kurs. Eller jo en gång men tyckte inte den gav mig så mycket. Gick ett förlossningsprogram på tv:n också och Unga mödrar fördrev man tiden med också.

Antons graviditet är lite mer "händer det så händer det", jag blev ju gravid men fick missfall men eftersom vi redan hade gått i tankarna att skaffa en till så körde vi bara på och snart därpå plussade jag med Anton. Antons graviditet var jobbigare då foglossningen kom tidigare, annars fysiskt var dom rätt så lika. Men psykiskt var det mycket tankar om hur jag skulle klara av två barn, om jag skulle kunna älska Anton som jag älskade Benjamin. Men det kan man det lovar jag er! Alla mina graviditeter har märkts av på samma sätt med halsbränna så jag behövde knappt ta testet för jag visste redan. Jag var med i en grupp på facebook under denna period och den håller ihop än. Antons graviditet var så skön för jag var hemma hela tiden, behövde aldrig anstränga mig massor och var ju hemma med Benjamin så vilade mycket. Det behövdes kan jag lova. Märktes på kroppen att den hade gått igenom två graviditeter tätt. Anton var jag helt säker på att han skulle komma den 11-12 Juli, och han kom ju den 12 Juli.

Viggos graviditet är inte planerad men väldigt efterlängtad, jag ville verkligen ha en bebis men trodde inte jag var redo för en. Jag plussade med Viggo på en toalett på fiket. Jag visste nog innerst inne att jag var gravid för jag hade vaknat med halsbränna, kände mig svullen och vet att jag samma dag som jag plussade stod i spegeln och tänkte "tänk om jag är gravid". Bestämde mig i alla fall för att ta ett test och positivt var det ju, jag fick en lätt panik men min syster som var med stöttade mig. Vi gick och köpte bebisstrumpor och la gravtestet i det paketet och gav till Tobias. Det kändes så overkligt. Det roliga var att när jag plussade där inne på toan så skickade jag ett positivt gravtest till två tjejer jag lärt känna genom internet. Jag har gjort en del gravtest genom mina dagar och hjälpt till att bedöma gravtest över internet ja jag har sett mååånga gravtest och när jag såg det svaga strecket (som kom först) så tänkte jag äsch det kanske bara blir en markering innan testet torkar sen kom kontrollstrecket och ja det svaga strecket blev ju starkare. Men jag tog snabbt in att familjen skulle utökas med en liten bebis, ja just ja! Jag hade haft kontakt med ett medium som sa "Du kommer få en dotter 2016", jag hade tänkt vänta 2år så skolan hann bli klart åtminstone men hon sa att hon säker på sin sak, ja ett halvt rätt hade hon ju, men jag var trots allt säker på att det var en till pojk i magen så tanken om missfall fanns liksom inte.  Viggos graviditet mådde jag väldigt bra under förutom oron fall något skulle gå fel under förlossningen och i fall något skulle hända mig. Viggo har jag aldrig riktigt oroat mig för, han skulle komma och han skulle må bra så enkelt var det med det. Men jag hade låga blodvärden vilket fanns en ökad risk för blödningar, idag vet jag faktiskt inte hur dom värdena ser ut. Jag var väldigt lycklig under Viggos graviditet, tänkte många gånger att det kanske var den sista och att jag skulle njuta ordentligt. Det enda jag hade lite ångest över var hur kroppen skulle påverkas efteråt. Den tanken fanns aldrig under Antons graviditet tex. 
Här har ni lillkillen som fortfarande är namnlös. Just nu kallas han Lilleman eller Snutte, vi har ju sagt sedan vi fick veta att det var en pojke att han ska heta Benjamin, men Tobias och jag känner inte riktigt att det är en Benjamin. Vi får se helt enkelt. Namnlös länge till det ska han inte få vara :)
Just nu ligger han på Tobias bröst och sover och det gör Tobias med. Ska nog vila lite jag med, jag har sovit en halvtimme hit och dit sedan halv tre natten mellan fredag och lördag men känner mig ändå inte trött, bara matt i kroppen.


Lilleskrutten

Gravid med Benjamin 14 kommentarer
Här har ni lillkillen som fortfarande är namnlös. Just nu kallas han Lilleman eller Snutte, vi har ju sagt sedan vi fick veta att det var en pojke att han ska heta Benjamin, men Tobias och jag känner inte riktigt att det är en Benjamin. Vi får se helt enkelt. Namnlös länge till det ska han inte få vara :)
Just nu ligger han på Tobias bröst och sover och det gör Tobias med. Ska nog vila lite jag med, jag har sovit en halvtimme hit och dit sedan halv tre natten mellan fredag och lördag men känner mig ändå inte trött, bara matt i kroppen.


Lillkillen kom igår klockan 20.25, var öppen 4 centimeter när jag kom in vid halv tio men sen gick det segt. Fick krystvärkarna vid 18.30 men det tog sin lilla tid. Är så glad att jag hade Tobias som stöd inne på förlossningen annars hade jag nog inte klarat det så bra som jag gjorde trots allt. Duschen och lustgasen var mina vänner, jag tjatade om att få mer smärtlindring men hon som förlöste mig tyckte de räckte med det jag hade och speciellt med Tobias som stöd. Jag har ju varit orolig över hur Tobias skulle "sköta" sig under förlossningen, men som jag sa utan honom hade jag nog inte klarat det. Vi är fortfarande kvar på bb men ska ev få åka hem idag. För skojs skull ställde jag mig på vågen som var här utanför, är redan på vikten jag startade på så vart väldigt chockad.

Sen har vi lite beslutsångest ang namnet, får se om vi hittar något vi gillar :)

Han är här nu!

Gravid med Benjamin 15 kommentarer
Lillkillen kom igår klockan 20.25, var öppen 4 centimeter när jag kom in vid halv tio men sen gick det segt. Fick krystvärkarna vid 18.30 men det tog sin lilla tid. Är så glad att jag hade Tobias som stöd inne på förlossningen annars hade jag nog inte klarat det så bra som jag gjorde trots allt. Duschen och lustgasen var mina vänner, jag tjatade om att få mer smärtlindring men hon som förlöste mig tyckte de räckte med det jag hade och speciellt med Tobias som stöd. Jag har ju varit orolig över hur Tobias skulle "sköta" sig under förlossningen, men som jag sa utan honom hade jag nog inte klarat det. Vi är fortfarande kvar på bb men ska ev få åka hem idag. För skojs skull ställde jag mig på vågen som var här utanför, är redan på vikten jag startade på så vart väldigt chockad.

Sen har vi lite beslutsångest ang namnet, får se om vi hittar något vi gillar :)